På måndagen for vi alltså vidare till Hörnefors, ungefär lika mycket söder om Umeå som Bygdeå är norr om.

Skorpan gör sig beredd att knalla in i huset, hon är mer intresserad av att kolla omgivningarna än att hälsa på folk t.o.m.

I gäststugan på tomten tillbringade vi måndagsnatten. På tisdagen var Katarinas semester slut och hon började åter sitt arbete som distriktssköterska på vårdcentralen i Hörnefors.

Vi åkte nordväst till Vännes. Till min kusin Gunilla-Britta.

G-B en tuff singelkvinna med två boenden. Dels i Vännäs där hon äger vår mormors hus..

dels i Östanlid, ca 1,5 mil från Vännes, där hon äger sin föräldrargård med jord och skog.

Vi åt middag i Vännes för att sedan åka vidare till Östanlid, där vi övernattade.

Freja, av “märket” keeshound är G-Bs ständiga följeslagare.

På kvällen tog G-B med oss till en sjö….

där en man byggt denna fantastiska rastplats mitt i skogen, den var tillgänglig för allmänheten, nyckeln satt i dörren. Han hade även byggt en brygga och vid den låg en båt olåst med åror och motor!!!, även den för allmänheten att använda.

Otroligt fint var det, med grillplats och renskinn på alla väggfasta bänkarna som gick runt väggarna.

Dan efter (på onsdagen), åkte vi till G-Bs skog….

som vi är framme vid nu och där gick vi på en dryg timmes promenad runt på den uppkörda stigen.

Jag lyssnar imponerad när G-B med berättigad stolthet berättar om sin skog, där hon röjer, kör hem ved och har planteringar på uppväxt (det mesta planterade hon för ca 30 år sedan), efter en avverkning.

Det är bara några få månader som skiljer mig och G-B i ålder, när jag var barn var jag ofta hos mormor i Vännes och vi lekte massor av spännande lekar på den tiden.

Sen har vår kontakt varit, lindrigt sagt, sporadisk. Vi har knappt träffats alls, det var 25 år senast t.ex.

Efter skogsturen så åkte vi tillbaka till Vännes och senare på dan startade vår återresa söderut.