Diana Pegasus hette hon som blev grunden och stammoder i vår hästuppfödning.

Det hela började på en auktion på Solvalla 1972. Vi blev genast förtjusta i det vackra stoet, men det stog i katalogen att säljaren skulle köpa tillbaka henne efter avslutat tävlande. Något som auktionsutroparen dock missade att säga när hästen presenterades. Och det skulle visa sig vara tur för oss.

Diana Pegasus e. Knock Out – Heidemädel 1972, 2 år gammal.

Diana var en underbar häst och den snällaste man kunde tänka sig i stallet. Men hon hade sina egenheter, som hon utvecklade mer och mer under åren.

När man selade henne och la på bakbensbandagen, så var det viktigt att hon genast fick flytta sig framåt så hon kunde sprätta med benen, annars kunde hon lägga sig ner istället, med sulky och allt. En gång när jag sadlade henne för att rida ut så la hon sig ner på stallgången och kröp ända fram till porten.

Som tävlingshäst var hon mycket kapabel, men egen även där. Fick hon inte ledningen så gick hon inte upp i ryggen på framförvarande häst, då hon tyckte att det var extremt obehagligt att få stänk i huvudet. Men eftersom hon var startsnabb så satt hon ofta i ledningen och väl där var jätteduktig.

Diana vann 13 av sina 60 starter. Vi betäckte henne redan som 5-åring, med tanke på att säljaren skulle ha tillbaks henne, då kunde vi låta henne få fortsätta att tävla efter fölning och vi hade ändå en avkomma kvar efter henne. (Det första fölet blev Dianabol).

I tidningen stog det: “Familjelycka, Bertil vann med svärmor Astrid Möllers Diana Pegasus och hustru Kristina var tvåa med Prince Hero ägd av barnen Fredlund”

(Princen älskade Diana, så när hon ledde loppet så ville han vara så nära han kunde när han låg i ryggen.)

Tyvärr hade Diana hela livet problem med sina muskler, fick ofta korsförlamningar.

När hon slutat att tävla blev det bråk mellan säljaren, oss och auktionsfirman. Vi åberopade att inget sagts när hon bjöds ut på auktionen att hon skulle köpas tillbaka. Vi vann som tur var, och hon levde hos oss hela livet, hon blev 23 år.

Hon var inte så lätt att få dräktig, gick oftast tom när hon hade föl vid sidan.

En av hennes egenheter var att hon inte ville bli intagen från hagen, hon var stuteriernas skräck när hon var på betäckning, de kunde få jaga henne i evigheter för att få tag på henne.

Hemma gick det bra om man var två st, man gick bara ut med ett rep emellan sig och motade henne till ett hörn, då stannade hon lugnt och lät sig “fångas”.

Hennes liv höll på att sluta i en katastrof.

Det var en vinterkväll 1985 som hästarna kom ur sin hage, skrämda av någonting.
Vi tog bilen för att åka och söka efter dem, när vi fick se alla 4 komma skenande mot oss på vägen. Vi stannade genast, men Diana sprang rakt in i bilen och for över motorhuven och passagerardörren som stod öppen, så försvann hon i mörkret.

Vi följde blodspåren och hamnade hos grannen, där stod hon och skakade i hela kroppen chockad. Höger framknä var uppskuret helt och sträcksenan hängde ut i tampar. Vi kom iväg till Veterinärhögskolan i Uppsala där hon opererades hela natten.

Det här var i februari och hon var dräktig och skulle föla i maj. Det var en nervös tid innan vi visste hur det skulle gå. Hon blev helt stel i benet efter olyckan, så hon kunde inte längre lägga sig ner.

Men eftersom hon var ovanligt intelligent, så kom hon på att hon kunde kasta omkull sig om det var mycket snö i hagen.

Det var härligt att se att hon kunde rulla sig med sitt stela ben.

Så här såg såret ut en månad efter olyckan. Det var ju vinter och kallt vilket inte gynnade läkningen, det blev svallkött i omgångar som fick etsas bort. Men snäll och tålig stod hon medan man dagligen fick lägga om hennes knä.

Men inför fölningen låg jag i stallet varje natt, för jag visste ju inte om hon skulle föla stående.

Men 30 maj kl 1 på natten, så lyckades hon häva omkull sig, födde fram sitt föl och var på benen igen inom 5 minuter!

(Varje gång låg hon bara ner i boxen när det var dags att föla , aldrig annars.)

Fölet hon fick blev hennes framgångsrikaste, vi döpte honom till Dino Bowler, han såldes som 2-åring och sprang in mer än 700.000 till sin ägare. En summa som skulle varit minst ett par miljoner med dagens prissummor.

Med tanke på att hon inte blev dräktig när hon hade föl vid sidan, så blev det inte så många föl, dessutom hade vi otur också.

Ett föl hängde död halvvägs ut, när jag kom ut i stallet en morgon. Det var ett felläge. Fölet satt som en hund och bakknäna kunde omöjligt komma igenom.

Så som den veterinären slet för att vrida det döda fölet rätt. Diana var heroisk som klarade det, veterinären också för den delen. Men han lyckades få ut fölet utan att behöva stycka det först.

På min hemsida under Hästarna kan man läsa mer om Dianas avkommor. Eller gå in på www.travsport.se och söka häst och Diana Pegasus.